Luciafirandet menar många forskare går egentligen tillbaka till ett äldre firande av vintersolståndet. Innan den gregorianska kalendern med den nya tideräkningen infördes 1753 i Sverige, var Lucianatten årets längsta natt (idag infaller årets längsta natt mellan den 21 och 22 december). Mycket av firandet har förkristna rötter. I västsverige var den centrala festen under hela julfirandet just Lucia. Härifrån spred sig sedan traditionerna under 1800-talet och på 1920-talet kom detta att bli en fest som firades i hela Sverige.

 Lusse Långnatt

Lucianatten kallades i den julianska kalendern för "Lusse långnatt" och var känd för att vara den längsta och mörkaste av alla nätter. Den här natten var så lång att man menade att husdjuren faktiskt började tala under den, och alla mörkrets makter var igång. Allt som snurrade med hjul och axlar var farligt att syssla med. Inbegripet i detta är alltså sådant som att mala mjöl eller spinna. De som bröt mot detta förbud riskerade att straffas av Lusse.

Lucia sattes i den svenska folktron också i samband med Lucifer, djävulen, och med "lus", det vill säga ohyra, djävulens kryp. Man trodde då att Lucia var en häxa och stod i den ondes tjänst. Vid den här tiden var det ännu inte tal om några vitklädda lussebrudar med ljus i håret. Det finns många berättelser om "Lusse" som for omkring på lussenatten med ett följe av troll och oknytt. Lucifer fick man också passa sig för på lussenatten, då han kunde visa sig i form av "lussepär", "lussefar" eller "lussegubben". Att han knöts just till lucianatten berodde inte så mycket på namnlikheten mellan Lucifer och Lusse utan mer på att just den här natten var allt möjligt ont ute och härjade och självklart också Djävulen själv.

I Norrland berättades det också att Lucia hade varit Adams första hustru. Hon fick så många barn att hon skämdes och när Gud själv skulle komma på besök en dag försökte hon gömma undan en del av dem i spisen. Gud kom naturligtvis på henne och som straff skulle dessa barn för alltid bli osynliga. Från dessa Lucias undangömda barn stammar således Lucifers släkte, d v s alla osynliga onda väsen som folktron berättar om.

 Årsgång

I Småland ansågs det här vara en lämplig natt för "årsgång" (en annan lämplig natt var julnatten) Avsikten med detta var att man skulle få vetskap om vad som skulle hända i bygden under det kommande året. Under nattens allra mörkaste timmar skulle man gå ut ensam och oavsett vad som än hände fick man inte yttra ett ljud under hela den vandring man hade framför sig. Man skulle börja med att gå runt kyrkan tre gånger medsols och tre gånger motsols. Sedan skulle man skrapa lite malm från kyrkklockorna, blåsa i nyckelhålet till kyrkan och sedan titta in. Det var i det ögonblicket som det var störst risk att "glo-son" kom farande. Faran med att gå årsgång var just att man riskerade att möta denna väldiga sugga som hade en rakbladsvass rygg. Hon försökte komma åt sitt offer genom att springa mellan benen på denne och lyckades hon med det, så blev man sönderskuren i två delar.
Men klarade man sig från "glo-son" så var det bara att fortsätta vandringen och registrera vad man såg. Man kunde möta både liktåg, flyttlass och bröllopsföljen. Allt berättade vad som skulle ske under det kommande året. Och tittade man in genom fönstren i husen, så skulle man få se de som skulle dö i gården sitta på sina platser huvudlösa.
Ibland kunde det hela urarta på ett sätt som man inte hade tänkt sig. Det berättas att mellan Ingelstad och Östra Torsås var det en natt en man ute och gick årsgång. Bakom honom kom plötsligt ett par råttor som drog ett hölass. Mannen hoppade upp på lasset för att åka med en bit. men när han efter en liten stund steg av igen visade det sig att han redan var utanför Ronneby. Det tog honom fjorton dagar att ta sig hem igen.
Ändå in på 1900-talet känner man till att människor gick årsgång i Småland.

 Lussebruden

I det gamla folkliga Luciafirandet figurerar ibland en kvinnogestalt "Lussebruden". Hon var oftast klädd i en djurhud eller hade djurmask och allt förenades med burleska upptåg. Men många gånger var hon utklädd just till brud. En del forskare har velat se det här som en symbolisk gestaltning av gudinnan Fröja. Nu var uppdraget att vara Lussebrud inte helt hedrande. I Bohuslän sa man att "den som en gång varit Lussebrud, hon får aldrig någon brudeskrud", och i Värmland valde man helst någon som hade "oäkta barn". Lussebruden riskerade att bli stämplad som lättsinnig, oansvarig och lite kättjefull.

Från slutet av 1700-talet flyttade detta folkliga lussefirande in i de högreståndsmiljöerna. Men då kom det också att ändra karaktär något och från att ha varit burleska upptåg, med sexuella undertoner, blev Lussebruden den som serverade herrskapet "lussebeten" dvs mat på morgonen.
Från mitten av 1800-talet var lussefirande ganska vanligt i stora delar av landet.
Men Luciafirande på det sätt som vi känner det uppstod egentligen inte förrän 1927 då Stockholms Dagblad tog initiativet till ett offentligt Luciatåg genom stadens gator. Man arrangerade då också en tävling mellan kandidaterna och vinnaren kröntes vid en speciell ceremoni.

 Legenden om Lucia

I Syrakusa på Sicilien firar man luciadagen den 13 december med en stor ljusfest. Dagen bär sitt namn efter det kristna helgonet Sankta Lucia som skulle ha lidit martyrdöden år 304 e. kr.
Enligt den här legenden skulle helgonet Agatha ha räddat livet på Lucias mor och hon blev då så tacksam att hon lovade att förbli jungfru resten av livet.
Problemet var bara att hon redan var trolovad och hennes fästman uppskattade inte detta löfte.
Och när hon dessutom använde sin hemgift till att skaffa fram mat åt de fattiga i staden, hade han fått nog. För att hämnas angav han henne som kristen till den romerske kejsaren. Nu fann sig inte Lucia stillatigande i detta. Som hämnd stack hon ur sina ögon och skickade dem till fästmannen.
Men resultatet blev att hon dömdes till tvångsarbete på en bordell. Nu ingrep högre makter för att rädda henne från detta öde och när de världsliga myndigheterna skulle hämta henne, gick hon helt enkelt inte att rubba från marken. Man beslöt då att man skulle bränna henne på bål istället. Nu visade sig inte det heller vara helt lätt för lågorna vek bara undan från hennes kropp. Till slut blev man tvungen att sticka ett svärd genom halsen på henne för att kunna döda henne. Det röda bandet som dagens Lucia har knutet runt midjan anses symbolisera det dödande hugget och blodet som strömmade ner.

Legenden om Sankta Lucia spred sig snabbt och den finns omtalad i Acta Sanctorum, boken om helgonen. Sankta Lucia är de synskadades skyddshelgon. I den katolska världen avbildas hon med två ögon liggande på en tallrik och hon åkallas vid ögonsjukdomar. Helgonet Sankta Lucia har dock inte någon större betydelse i de katolska länderna.

Namnet Lucia kommer från latinets lux vilket betyder ljus. Detta är ett sammanträffande som passar bra till vår svenska tradition där Lucia står för ljus, hopp och framtid i en kall och mörk tid på året.

Källor:
Hyltén Cavalliusföreningens årsbok, 1934
Hyltén Cavalliusföreningens årsbok, 1968
Stålbom, Göran: Vintersolståndet, Stockholm 1994

arkivet
tillbaka till religion

Gunnel Johansson Munther
Denna sida senast ändrad 2006-12-13