 |
SigfridslegendenDen 15 februari firar vi i Växjö den helige S:t Sigfrids stora festdag. Dagen sammanfaller med den stora vintermarknad "Seffrasmessemarken" som man har hållit i Växjö sedan forntiden. Under medeltiden blev vallfärderna till S:t Sigfrids grav i Växjö Domkyrka omfattande. En bulla från påven Clemens V 1352 gav stora avlatsförmåner för helgonets kyrka. Alla botfärdiga syndare som besökte den på den helige Sigfrids dag fick 140 dagars avlat. Genom vallfärder till kyrkan på andra bestämda stora kyrkliga högtider kunde man få ihop ytterligare 100 dagars avlat. Det kunde man andra ord vara ganska lönande att besöka Växjö Domkyrka några gånger per år. Enligt Sigfridslegenden ska Växjö stift ha grundats av den helige Sigfrid på 1000-talet.Den första officiella uppteckning av legenden som vi känner till, tillkom genom biskop Johan Erengislessons försorg 1205. Legenden börjar med att beskriva hur den svenske hednakungen Olof hade blivit upptänd av Gud och sänt bud till sin vän den engelske kungen att denne skulle skicka honom någon som kunde undervisa honom i den kristna tron. Som frivillig till detta uppdrag anmälde sig den helige Sigfrid som var ärkebiskop av York. Ärkebiskopen och hans följe tog vägen över Danmark som då var nyligen kristnat och kom därifrån in i hednalandet Sverige. "Såsom en guds stridsman, icke skrämd av fruktan för
lidande, utan skönt beväpnad med trons och kärlekens vapen, satte Gudsmannen sin
förtröstan till Herren sin Gud. Han hade de svåraste vägar att gå. Genom täta
skogar, över branta berg och klippor kom han slutligen till det land som heter Värend
och som är den allra sydligaste delen av Sverige. Mycket gott fanns i landet, fiskrika
floder, bin och honung, ängar och fruktbara åkrar, täta och vidsträckta skogar med
talrikt villebråd. till denna bygd anlände som sagt, den helige ärkebiskop Sigfrid av
York allra först, och han kom, ledd av Herren, till den plats som numera heter Växjö.
Där har man till ära för detta helgon och den helige Johannes Döparen byggt en kyrka i
sten, vilken är biskopssäte ännu idag. - Hans tre systersöner voro i hans sällskap;
de tillhörde cluniacensorden och hette Unaman, Sunaman och Vinaman. Eftersom den helige
mannen var medtagen av sina hårda mödor och ville stärka sina lemmar med vilans lugn,
unnade han sig en kort sömn. Gudsmannen somnade snart och fick se Herrens ängel komma i
strålande skrud, tilltalande honom sålunda: "Statt upp Du Guds älskade och följ
mig". Han följde honom och ängeln förde honom bort till en plats, vilken ängeln
med säkra mått utstakade för honom såsom platsen för hans blivande kyrka."
Sigfrid löd naturligtvis Guds befallning och han lyckades också på kort tid kristna befolkningen, som enligt legender var fördelade på 12 stammar. Så småningom lämnade han Värend i händerna på sina systersöner eftersom han själv kallades till Svekungen för att kristna denne. Och nu passade hedningarna på att slå tillbaka. "Om natten bröto sig djävulens drabanter in i
tjället, där syster- Sigfrid hastade tillbaka till Växjö när han nåtts av budet om systersönernas död och om att landet höll på att falla i djävulens händer. Genom Guds anvisningar hittade han de tre systersönernas huvuden och folket ångrade sina onda gärningar och återvände till den sanna läran. Legenden slutar med att berätta hur Sigfrid verkade på olika håll i Sverige, men att han i slutet av sin levnad återvände till Växjö och dog här. Källor: Larsson; Historia om Småland, 1974 Se också tidigare artiklar Gunnel Johansson Munther
|
