Hör här hur
Samuel Ödmann själv berättar (på något moderniserad svenska) om
skolungdomarnas liv i Växjö på 1760-talet:
"Vårterminen gav mera utrymme [åt nöjen än hösten]. Jag vill först nämna
det nyttigaste, nämligen att ta kalla bad, som här kallades Löja sig. På
något avstånd från staden var en för detta ändamål ganska tjänlig plats i en
sjö som kallades Löjesjön [troligen=Växjösjön]. Där var en fin och hård
sandbotten, långgrunt vatten och en skön gräsvall vid stranden. En fornsägen
att näcken i denna sjö var mycket rådande, hade ännu i min tid starkt
intryck.... Således, då ungdomen avklätt sig, steg någon ned i vattnet,
nedsatte en kniv och upprepade: Näck, Näck, nålatjuv; far din var en
ålatjuv, mor din var en frilla, gick i gårdarna och gjorde illa. Därpå
utropade han "Näcken är bunden" och i samma ögonblick rusade
sällskapet i sjön, ofta från 50 till 100 personer....Sådana bad togs
gemenligen fyra gånger i veckan, då väderleken tillät det....Sedan landsvägen
upptorkat slogs mest alla aftnar trilla. Så kallades en trissa svarvad av
masur, sex tum i diameter....Trillan kastades med styrka och kom såsom en
ljungeld. Motpartiet skulle med så kallade trillstakar hejda henne i loppet,
och så mycket som vanns vid bakslaget, nödgades motpartiet
vika...Gymnasisterna slog stundom käglor. Man spelade om knappnålar och
kustarna uppsatte käglorna. När sjön var spegellugn roade sig gymnasisterna
med en övning som kallades att tintra.[=kasta en flat sten och få den att
studsa mot ytan flera gånger]... Gossarna hade sina små nöjen för sig. De
hade en övning, som kallades att slå stenpick. Fyra stenar uppställdes och
kallades gumman, hon bevakades av en vaktmästare. De övriga kastade stenar på
henne från visst avstånd. Vaktmästaren borde ha gumman uppmurad innan en
kastande återhämtat sin sten. ...Ett annat göromål var att sava. Då tallen
satte skott, avkläddes barken och savan avtogs med mässingstråd, ofta till
fyra á fem tums flisor. De utgjorde en läckerhet och var hälsosamma....Varje
vårtermin informerade , med rektors tillstånd, en dansmästare ungdomen i
bugning och menuetter. ...Några tidsfördriv som förut varit i bruk, avtog så
småningom. Jag erinrar mig dock resterna. Hit höra bollspel....Gymnasisterna
hade vuxit ifrån denna barnlek....Inga särskilda laster var kända bland
ungdomen. Nykterhet var strängt vårdad....Tobak röktes av ingen. ...Jag
erinrar mig icke någon enda, som ens misstänktes för små amouretter... Våra
ständiga göromål och kroppsövningar lämnade ingen känsla för dessa
oanständigheter... Vad titulaturen angick så kallades skolgossarna av sina
lärare Du, men gymnasisterna Monsieur. ...I några år
sysselsatte sig ungdomen med malmletning. Av en händelse upptäcktes denna
malmgruva [smulor i jorden av de klockor som smälte vid kyrkbranden], och all
ungdom sysselsatte sig med malmletning... Allt såldes till stadens
gelbgjutare...."
Samuel Ödmann blev känd för sin enastående skildring av
livet i Växjö på 1700-talet. Sådant hade just inte skrivits tidigare.
Visserligen gjorde han det först som gammal, men man får hoppas att inte
minnet var alltför grumlat (är det möjligt att inga små amouretter förekom
?). Ödmann var en allmänt högt bildad person, givetvis riksbekant på sin tid.
Han översatte reseskildringar, skrev psalmer, engagerade sig i
tidningsdebatter, höll teologiska föreläsningar m m. En egendomlig
kombination av sjukdomstillstånd gjorde att han mestadels höll sig liggande
till sängs i ett 26 grader varmt rum i sin professorsbostad i Uppsala, de 35
(!) sista åren av sitt liv, fullt fungerande, men utan lust till frisk luft
eller kringgående.
Fritt efter olika källor/O.L.
