Gymnasiet på Samuels tid

Om Samuel Ödmann:Inte så mycket utöver det som står i olika utgåvor av hans "Hågkomster från hembygden...". 
Någon egen hemsida har han inte, men du kan se att han inte glömts i IT-åldern på denna sida

 

SAMUEL ÖDMANN (1750-1829).

Hör här hur Samuel Ödmann själv berättar (på något moderniserad svenska) om skolungdomarnas liv i Växjö på 1760-talet:
"Vårterminen gav mera utrymme [åt nöjen än hösten]. Jag vill först nämna det nyttigaste, nämligen att ta kalla bad, som här kallades Löja sig. På något avstånd från staden var en för detta ändamål ganska tjänlig plats i en sjö som kallades Löjesjön [troligen=Växjösjön]. Där var en fin och hård sandbotten, långgrunt vatten och en skön gräsvall vid stranden. En fornsägen att näcken i denna sjö var mycket rådande, hade ännu i min tid starkt intryck.... Således, då ungdomen avklätt sig, steg någon ned i vattnet, nedsatte en kniv och upprepade: Näck, Näck, nålatjuv; far din var en ålatjuv, mor din var en frilla, gick i gårdarna och gjorde illa. Därpå utropade han "Näcken är bunden" och i samma ögonblick rusade sällskapet i sjön, ofta från 50 till 100 personer....Sådana bad togs gemenligen fyra gånger i veckan, då väderleken tillät det....Sedan landsvägen upptorkat slogs mest alla aftnar trilla. Så kallades en trissa svarvad av masur, sex tum i diameter....Trillan kastades med styrka och kom såsom en ljungeld. Motpartiet skulle med så kallade trillstakar hejda henne i loppet, och så mycket som vanns vid bakslaget, nödgades motpartiet vika...Gymnasisterna slog stundom käglor. Man spelade om knappnålar och kustarna uppsatte käglorna. När sjön var spegellugn roade sig gymnasisterna med en övning som kallades att tintra.[=kasta en flat sten och få den att studsa mot ytan flera gånger]... Gossarna hade sina små nöjen för sig. De hade en övning, som kallades att slå stenpick. Fyra stenar uppställdes och kallades gumman, hon bevakades av en vaktmästare. De övriga kastade stenar på henne från visst avstånd. Vaktmästaren borde ha gumman uppmurad innan en kastande återhämtat sin sten. ...Ett annat göromål var att sava. Då tallen satte skott, avkläddes barken och savan avtogs med mässingstråd, ofta till fyra á fem tums flisor. De utgjorde en läckerhet och var hälsosamma....Varje vårtermin informerade , med rektors tillstånd, en dansmästare ungdomen i bugning och menuetter. ...Några tidsfördriv som förut varit i bruk, avtog så småningom. Jag erinrar mig dock resterna. Hit höra bollspel....Gymnasisterna hade vuxit ifrån denna barnlek....Inga särskilda laster var kända bland ungdomen. Nykterhet var strängt vårdad....Tobak röktes av ingen. ...Jag erinrar mig icke någon enda, som ens misstänktes för små amouretter... Våra ständiga göromål och kroppsövningar lämnade ingen känsla för dessa oanständigheter... Vad titulaturen angick så kallades skolgossarna av sina lärare Du, men gymnasisterna Monsieur. ...I några år sysselsatte sig ungdomen med malmletning. Av en händelse upptäcktes denna malmgruva [smulor i jorden av de klockor som smälte vid kyrkbranden], och all ungdom sysselsatte sig med malmletning... Allt såldes till stadens gelbgjutare...."

Samuel Ödmann blev känd för sin enastående skildring av livet i Växjö på 1700-talet. Sådant hade just inte skrivits tidigare. Visserligen gjorde han det först som gammal, men man får hoppas att inte minnet var alltför grumlat (är det möjligt att inga små amouretter förekom ?). Ödmann var en allmänt högt bildad person, givetvis riksbekant på sin tid. Han översatte reseskildringar, skrev psalmer, engagerade sig i tidningsdebatter, höll teologiska föreläsningar m m. En egendomlig kombination av sjukdomstillstånd gjorde att han mestadels höll sig liggande till sängs i ett 26 grader varmt rum i sin professorsbostad i Uppsala, de 35 (!) sista åren av sitt liv, fullt fungerande, men utan lust till frisk luft eller kringgående.
Fritt efter olika källor/O.L.