|
Man kan inte påstå att Karl Linnaeus stressade sig genom
skolan i Växjö. Det tog honom elva år att gå igenom de åtta årskurserna, men
så hann han också med att, likt Tjuren Ferdinand, sitta lugnt under ett träd
och lukta på blommorna, ibland i stället för att gå på de teologiskt
fostrande lektionerna. För det var självklart att Karl skulle bli präst, det
var ju både far och morfar ! Omsider tröttnade lärarna, Karls far kallades
till föräldrasamtal och man lyckades övertyga honom om att grabben skulle
passa bättre i något hantverk eller kanske som läkare. På den tiden stod inte
medicinarstudier högt i kurs. Karls mor blev helt uppbragt och ville inte
höra talas om detta avhopp från den karriär hon utstakat åt sonen.
Den tidigare barndomen på prästgården i Stenbrohult levde dock Karl i frid
och fröjd med föräldrarna. Trädgårdsskötsel och blommor var faderns stora
hobby. Kanske skulle även han ha velat ägna sig åt sådant på heltid, hellre
än den prästeliga gärningen.
I skolan fick Karl smeknamnet "Lille Botanicus", han sägs ha varit
"liten, yr, hastig och kvick". Det var hans fysiklärares, Johan
Rothman, förtjänst att han tilläts spåra in på naturstudierna.Livet blev
ganska växlingsrikt för forskaren Linnaeus (han adlades till namnet Linné
1762). Ibland levde han i verklig nöd, ofta var han på resa, ofta plågades
han av sjukdom, särskilt tandvärk.Alltmer framstod hans naturforskning som
epokgörande, men det fanns motståndare: en vid namn Siegesbeck ondgjorde sig
över Linnaeus avslöjande av blommornas fortplantning och menade att han
därigenom fördärvade ungdomen med sina absurda idéer om växternas sexualliv.
Som ett litet tack för denna kritik gav Linnaeus sedermera namnet
Siegesbeckia till ett litet illaluktande ogräs.
Ja, det var ju som alla vet Linné som gav cirka 12 100 livsformer på jorden
deras vetenskapliga namn. Sitt eget namn gav han den lilla ljuva örten som
ses i vinjetten här ovanför.Emellertid lär han en bit fram i livet ha blivit
nog så egotrippad och beroende av folks beundran. Han njuter säkert av att
stå som ensam staty utanför det stora universitetet i Chicago. Linné är den i
särklass mest berömde smålänningen genom tiderna. Överallt på jorden finns
han med i uppslagsböcker och läroböcker. Han blickar milt ut på dagens
gymnasister från en glasmonter i Katedralskolans bibliotek i Växjö.
Fritt efter olika källor/O.L.
|
